Jag har försökt att liksom avdramatisera alla hejdå nu innan resan. När jag väl inser att jag åker iväg utan att veta när jag kommer tillbaka igen blir jag rädd. Igår när jag kramade mamma hejdå var det tungt. Jag kämpade emot tårarna. Idag har det också varit jobbigt. Jag pratade med mormor i telefon. Hon är den mest positiva människan jag känner. Sen ryckte jag upp mig och åkte in till söder och fikade med Agnes. Jag har haft en klump i halsen hela dagen. Det är så fruktansvärt jobbigt att säga hejdå till min underbara familj och mina vänner.

 

Imorgon bitti lyfter planet mot Gran Canaria och utbildningen startar på fredag. I slutet av nästa vecka får vi veta vilken destination vi ska jobba på. Då ligger världen framför mina fötter. Men jag hoppas på Thailand eller Mexico eftersom jag då får åka hem emellan för att ordna visum. Vore skönt att ladda om. Här på bloggen kommer ni att få följa med på äventyret. Jag ska uppdatera så ofta jag kan. Namnet "En dansares framsteg & snedsteg" får vara kvar. Puss!