Nu är det över. Ett år på Balettakademiens musikallinje har svischat förbi alldeles för fort. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för den här resan har varit så fantastisk. Jag har utvecklats vokalt, i mitt artisteri och djupdykt i skådespel som har varit okänt vatten för mig. Varje dag var ett nytt äventyr! Jag har längtat till skolan, vilket är en helt ny erfarenhet. Men det har också varit en tuff period med mycket känslosvängar, tvivel och hopp, skratt och gråt. Dansen har rullat på ganska bra. Vi fick göra eget schema med öppna klasser och även om jag önskar att jag hade fått dansa mycket mer, så har jag ändå hållt uppe tekniken någorlunda. Dansen har liksom inte varit prio ett. Med workshops, auditionteknik, gestaltning, chubbuck-teknik, masterclass m.m. har jag utvecklats enormt. Jag har fått spela skilda roller såsom Rödluvan ur musikalen Into the woods, Velma Kelly ur Chicago och Faster March ur Little women.

 

Alla lärare och klasskompisar har fått en plats i mitt hjärta. Vi har funnits där för varandra i vått och torrt. Jag är så glad att jag fick lära känna de. Men det häftigaste av allt är nog att jag känner själv, på riktigt, vilka stora framsteg jag har gjort. Jag är så otroligt tacksam!