Sanningen bakom auditions

Den senaste tiden har jag gått på många olika auditions. På de flesta har jag känt mig felplacerad och nästan skämts för att jag har dykt upp och tror att jag har en chans. Men jag märker ändå hur stora framsteg jag har gjort det senaste året. Idag var det dags för ännu en, Norwegian Cruise Line hade sökningar på Kühlers. Det var löjligt hög nivå och jag märkte ganska snart att jag fick gå in med "bra erfarenhet"-inställningen. Inget fel med det, man lär sig alltid något nytt.

 

Trots allt tvivel på sig själv finns det alltid lite hopp. Och när man får höra att man inte räcker till, när det lilla hoppet släcks, då gör det ont. Men nu har jag börjat förstå att det också handlar om gruppdynamik, att man passar till en viss roll, ser ut på ett visst sätt, har en viss stil... Så trots att det känns tungt, måste man försöka sluta jämföra sig med andra och fortsätta kämpa. Ett nej är ett nej - inte en anledning att sluta söka.

 

 

Ge inte upp, tills slut går det! Jag har också stora drömmar och flera gånger känner jag att jag bara vill lägga av men eftersom min dröm består av min passion och något som jag hållit på med hela livet (precis som du håller på med dansen) så finns där ett hopp att "tänk om jag lyckas" om jag då har gett upp innan då kommer jag aldrig kunna veta om drömmen slog in och aldrig få uppleva det. :) Jag hejar på dig även om vi inte har haft kontakt på många år! :)